Fredagen den 26 oktober hade HelGebiblioteken i Gävleborgs län bjudits in till en heldag i Bollnäs Kulturhus på temat ”På barns och ungdomars villkor”.  Lena Lundgren, f.d. bibliotekskonsulent på Regionbibliotek Stockholm och med mångårig erfarenhet på området, pratade under rubriken ”Barnperspektivet – vems perspektiv är det?” Lena pratade om hur man sett på barn tidigare (som ett ”tomt kärl”, oskyldigt och i behov av skydd, som ett frö som ska vattnas osv.) och om den barnsyn som fått genomslag idag; barnet som kompetent och starkt och med en egen drift att ”kunskapa” i  samspel med omgivningen. Hon pratade också om skillnaden mellan ett barnperspektiv – vuxnas tolkningr av barns behov och önskningar – och barns perspektiv – barns egna uttryckta åsikter och önskemål.

Hur kan man då ta sig an dessa perspektiv på ett bibliotek? Lena började med att ge några ingångar till hur man kan anta ett barnperspektiv vad gäller rummet, medierna och kompetensen/bemötandet.

Rummet: Barn har ett stort rörelsebehov! Det bör finnas utrymme för detta. Det finns också andra saker kring barnen (barnvagnar osv.) som tar plats och som man måste ta hänsyn till när man planerar en barnavdelning. Det är viktigt att avgränsa barnavdelningen, inte minst för att undvika konflikter med besökare (och personal?) på biblioteket. Barn tycker om att titta ner på vuxna, det får gärna finnas möjlighet att klättra upp någonstans. Barn tycker också om kojor. En annan sak som blivit tydligt när studenter och barnbibliotekarier tagit på sig knäskydd och gått ner på barns nivå i biblioteket är att skyltningen inte alltid är anpassad för barn. Det är viktigt att de hittar till barnavdelningen! Väl där är det fint om barnen når upp till böckerna i hyllorna och om de små barnen ser hela framsidan på boken (inte bara titeln utan också bilden) – det finns boktråg med plexiglasframsida!

Medierna: Det går att göra tydligare klassifikationer som är mer lättbegripliga för barn. Förslag på sådana har tagits fram och finns att köpa från BTJ som bokstickor. Förslag på genresymboler har också tagits fram och används nu t.ex. i Barnbokskatalogen.
En bra sak att göra om man vill kunna skapa en mer lättförståelig uppställning är att samla in frågor från besökarna. På så sätt får man en bra bild av vad besökarna frågar efter.

Kompetensen/Bemötandet: Barn har generellt en högre tröskel än vuxna när det gäller att komma fram och ställa frågor. De har heller kanske inte alltid så lätt att formulera frågan. Det gäller alltså att ställa tillräckligt med följdfrågor så att man förstår vad de är ute efter. Det är också viktigt att skapa en tillräckligt trygg situation för att barnet ska våga fråga. Att personalen på barnavdelningen är känd för barnet och känner igen barnet kan vara viktigt.

Igenkänning kan också skapas genom att t.ex. (som Halmstads stadsbibliotek) skapa en figur som finns på barnavdelningen och som återkommer i informationsmaterialet som riktar sig till barn.

Detta om barnperspektivet. Vad gäller barns perspektiv så kan det kräva en lite större insats och andra metoder, men det är naturligtvis väl värt ansträngningen (och kanske ett måste på sikt om biblioteken vill behålla besökarna!). Lena gav tips på några metoder som man kan använda sig av:

Frågeinsamling (som nämndes ovan kring medierna). Om man systematiskt samlar in frågor från barnen så kan man se mönster som man kanske inte upptäcker annars. (Flemingsbergs bibliotek har använt sig av denna metod, vilket Lena Lundgren har beskrivit i skriften Flemingsbergs bibliotek – i ständig utveckling).

Fokusgrupper är en annan bra metod. Då träffas barn vid ett tillfälle och pratar om biblioteket eller någon specifik fråga.

Referensgrupper och klubbar innebär att barnen träffas flera gånger. Ett tips är att barnen får göra något praktiskt; bygga modeller, rita, måla, skriva.

Enkäter kan vara svårt att använda när det gäller barn. Det finns inte heller så många bra exempel (men Lena tipsade om att Umeås bibliotekskonsulent Gunilla Brinck har samlat in enkäter till barn).

Självklart är en bra daglig dialog med barnen också ett verktyg i arbetet med att använda barns perspektiv på biblioteket.

En sak som man bör tänka på är att barnen bör få någon form av återkoppling på sina synpunkter. Även om man inte kan förverkliga alla idéer bör man redovisa eller publicera dem på något sätt.

Hur det är att i praktiken arbeta med barns perspektiv och barns delaktighet har Lena Lundgren berört i Står barns delaktighet i centrum?, ett paper som hon tog fram till Mötesplats Borås i oktober 2012.

Litteraturhusprojektet (Åsa Wirén Jonsson och Karin Forsgren Anderung) fick under temadagen också möjlighet att presentera hur vi arbetat med barns delaktighet på olika sätt. Vi valde att berätta om hur vi jobbat med workshops med barn i olika åldrar tillsammans med Kidding, om hur vi testade Berättarryggsäcksmaterialet i barngrupper (läs mer här) och om hur vi arbetade med Cirkustemat i april 2012.

Dagen avslutades med att alla deltagare fick prata om vad man är bra på vad gäller barnperspektivet på sitt eget bibliotek och vad man skulle kunna förbättra. Intrycket var att många fick med sig nya tankar hem och kanske har temadagen redan givit konkreta resultat ute i verksamheterna? Det vore roligt att få ta del av dessa i så fall, kommentera gärna här på bloggen!